Första veckorna av jobb har gått fint. Trots underliga drömmar på nätterna och trots viss ångest under dagarna. Någonstans har jag börjat förlika mig vid tanken att det jobb jag har nu är allt jag kan. Här går din gräns och var så säker! Varför vågar jag inte tro på mig själv längre? En gång i tiden trodde jag att allt var möjligt, om jag bara så ville. Nu tror jag bara på det jag ser.
Resten av tiden tickar på i faslig takt och när jag gick hem från jobbet härom natten ville kamerafingret så himla gärna klicka överallt. Tyvärr var kameran hemma, istället fick ögonen äta bäst de ville med musiken lekandes i lurarna. För visst är livet ganska fint nattetid när Billie the vision får säga sitt och det pirrar i magen sådär lite lätt och ett litet litet leende konstant hotar med att bryta fram?
Nu ska här sovas. Imorgon är en väl avvägd dag mellan produktivitet och chill med vännerna. Fina vännerna som inte ses lika ofta av som tidigare. Himla fint att se dem när möjligheten finns och inte andra saker kommer emellan.
Goder natt!
/Anna
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment