Tänk att det kan vara så himla fint att bara ta en promenad ner till ica! Så enkelt och trivialt men ändå du vet. Fönstret är öppet och du vet att där pågår ett liv. Ljuset faller så där himla vackert så du bara vill sluka det i minnet och aldrig släppa taget. Och de där små vita blommorna luktar något alldeles föträffligt av barnsommar minnen från en trädgård långt härifrån. Då har jag inte ens nämnt hur skön luften var och hur bra allt bara kändes. Sånt är livet ibland och det gäller att bara njuta av att få ta del av det!
/Anna
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment