igår bara brast allt igen... snap! typ så. och där och då ville jag så innerligt att du skulle ligga brevid och klappa mig på håret och säga att allt blir bra. ville att du skulle hålla om mig tills jag somnat... ville bara få vara liten. men det är inte så himla lätt att vara liten när man är ensam. och när världen är kall och allt bara blä. nu återstår bara att räkna ner dagarna till att få komma hem igen. hem till täcke och sömn. hem till finaste vännerna.
under tiden håller mitt lifesaver kit mig ovanför ytan.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment