snälla nån skjut mig eller nåt. fan vilket jävla svin jag är. vilka jävla svin det finns. önskar jag kunde säga att jag aldrig mer tänker vara full men ljuger gör jag då fan inte i alla fall. erase and rewind nån? rewinda tills man var typ fem och livet var lek och fint. det vill jag nu. det tragiska är att fyllan är den bäste vännen när jag känner så, den suddar liksom bort all rim och reson. alla tankar. alla känslor. allt. det dumma är att innan du vet ordet av har du betalat de sista spillrorna av självrespekt för ytterligare lite ångest. och du vet det där och då också. men kan inte låta bli, inte för att du nödvändigtvis vill. utan mest för att vetskapen är en hämnd i sig.