I'm loving it?

Jag är så jävla pepp! Träffade en arbetskamrat på väg hem från närmaste öppna pizzeria och vad som började som ett hej allt bra slutade med ett långt samtal om vårt gemensamma lass. Jobbet. Det är så himla påfrestande att se bra tjejer och killar bli så himla dåligt behandlade. Ingen att vända sig till och ingen som lyssnar. Och helt plötsligt ser jag det-mitt syfte. I mitt inre reser sig sakta upp en underifrån revolution. Ett motstånd och en gemensam röst. För jag vet ju att vi två inte är ensamma om att se problemen. De finns ju där omkring oss varje dag när vi likt maskiner tillverkar mat åt den inte alls svältande massan. De stora skillnaderna mellan oss och maskinerna är att vi i motsats till dem har uppgång och nedgångar (på rikssvenska är det detta som brukar benämnas känslor). Men förtjänst och försäljning tar inte hänsyn till tillfälliga svackor eller kunskapsluckor. Den när endast sig själv.


Jag går till jobbet av två anledningar, den ena är självfallet att det är min försörjning och ger mig möjlighet att nära mina prekära hobbies så som massivt skivköpande. Den andra är mina arbetskamrater. För säga vad man säga vill om mitt arbete och det rykte det har men mina kollegor är banne mig de bästa som finns. Utan varandra är jag övertygad om att ingen av oss skulle dyka upp i tid till sina pass och den tickande stämpelklockan. Varje minut och varje sekund räknas. På alla platser det bara är möjligt att göra så. Vi peppar och hjälper varandra när ingen annan gör det och vi skrattar trött åt alla de dråpligheter som förekommer.Vi skulle kunna ses som varandras serum mot stressen.

Det är så jäkla lätt att bara vara bitter över situatioen hur allt ter sig. Och tro mig det finns mycket att vara bitter över. Men för en gångs skull vill jag inte bara stanna i den känslan jag vill göra något verkligt av den. Jag kanske inte älskar mitt jobb och jag tror verkligen inte på det företag som profiterar på oss alla. Men jag tror på dem som jobbar tillsammans med mig. Och jag inte bara tror att vi kan åstadkomma väldigt mycket bra tillsammans jag är helt övertygad om det.

Just nu värker huvudet av alla jobbtankar som snurrar i huvudet. De ber om att få formulera sig och bli omvandlade till något bra. Och nej det är inte bakfyllan som gör sig påmind. Jag ska nog sova en stund på saken för här ska det vankas en stilla och sällsam revolution.