sjunger för mig själv

Listan på måsten och inte får växer sig allt längre, till exempel får jag inte säga att jag saknar dig för det hör inte till god ton. Och god ton ligger banne mig på måste listan. Fyller tiden med att shoppa bort den allt mer växande tomheten. Fyller igen den med materiella tysta ting som inte talar för sig själva. Det kanske är bäst så? Dessutom ger det åtminstone någon form av kortvarig tillfredsställelse. Passar även på att måla in mig i alla möjliga hörn. Kastar färg så det stänker uppmed väggarna. Och smiter ut bakvägen. Så tyst som det nu är möjligt. Blundar för missären och innanför ögonlocken skapar jag en vill värld. Min värld.